Musikläraryrket – utmanande, roligt och givande!

Tidigt visste hon att det var musiklärare hon skulle bli. Hemma i Karleby spelade Marina Lindholm piano i musikinstitutet och sjöng i församlingens körer, och musiklärare – det blev hon också. Idag jobbar hon som musiklärare i Grankulla samtidigt som hon är lektor i musikpedagogik vid Sibelius-Akademin. Med andra ord lever hon med musik 24/7.

Det berikar att jobba både på verkstadsgolvet och med musikpedagogik på högsta nivå.

– Gymnasiet har alltid varit min huvudskola. Jag undervisade också 26 år i lågstadiet men för några år sedan flyttade jag över till högstadiet. Jag gillar gruppundervisning och olika åldrar och stadier. Tack vare att jag har förstående arbetsgivare lyckas jag också kombinera mina två jobb, trots att det blir 1,5 lektorat. Det berikar att jobba både på verkstadsgolvet och med musikpedagogik på högsta nivå.

Utbildningen på avdelningen för musikpedagogik vid Sibelius-Akademin är oerhört mångsidig och musikmagistrarna är eftertraktade på arbetsmarknaden.

– Det är bra att vi har obligatorisk musikundervisning i skolorna i Finland och vi behöver goda musiklärare. Vi har ännu en viss brist på musiklärare i Svenskfinland och det finns förstås en del som går till andra uppgifter eller kanske till och med försvinner in i andra branscher, men vi jobbar hårt från Sibelius-Akademins sida för att få ut musiklärare också till de svenska skolorna.

Året med distansundervisning har varit utmanande också för musikutbildningarna. Lindholm längtar efter en situation där man kan umgås och undervisa i samma utrymme igen.

– Allt går givetvis och distansstudier har gett nya möjligheter också i form av till exempel gästföreläsningar. Men det är utmanande att förmedla allt via en ruta. Det är så mycket praktiskt i vår undervisning – man måste få musicera tillsammans och de blivande musiklärarna ska träna att stå framför och jobba med grupper. Det fungerar sämre på distans.

Lindholm studerade själv vid Sibelius-Akademin i tiderna och har sett förändringen ur ett helhets- perspektiv.

– På min tid var vi så många svenskspråkiga studerande att vi till och med hade en egen kör. Nu har vi 1-4 svenskspråkiga per årskurs eller ibland ingen alls. Vi vill absolut att flera svenskspråkiga söker till oss. De får studera på svenska, åtminstone allt som har med mina ämnen, didaktik och praktiker i skolor, att göra. Men också alla forskningsseminarier och sådant som gäller avhandlingar går på svenska.

– Själv undervisar jag numera mest finska grupper. Om det finns tillräckligt många svenskspråkiga bildar de alltid en egen grupp, om det finns t ex bara en svensk studerande på årskursen integrerar jag hen i den finska gruppen och undervisar på båda språken. Det fungerar bra. På det sättet blir jag som svenskspråkig lärare också något av en språkambassadör i vardagen.

Lindholm drivs av en stark passion för musikundervisningen. Som musiklärare har man alla byns barn i sina händer. Det är också där man fostrar körsångare och kommande konsertbesökare.

– Musikläraren ser alla talanger och begåvningar och kan skicka dem vidare på musikbanan. Men att aktivera den stora massan, väcka musikintresset hos eleverna, lära dem att musicera och uppskatta musik i alla former – det är den stora, roliga utmaningen och mycket givande. Och det är det här som jag också vill förmedla till mina studerande vid Sibelius-Akademin!